Fredag och vecka 18

 

Såhär ser jag ut nu när vecka 18 har påbörjats, magen kan jag inte hålla in ens om jag försöker så det är nog inte bara den goda maten från Island som putar ut, det är nog även Lille skrutts förtjänst.

 

De säger att när man är gravid så kan man få hormonutslag (små plitor) och vissa får mindre tydliga rynkor. Jag tillhör såklart kategori 1, tänk om jag hade kunnat få njuta av ett halvår med slätare hy istället för hormonutslag i ansiktet. Det är betydligt bättre nu än de första 10 veckorna men en del är fortfarande kvar.

 

 

Om man mäter hela bebisens längd så är den ca 18 cm lång enligt 1177.se. Jag kan ibland tycka att jag anar nånting där inne och jag läste någonstans att om man känner så och inte hör något "knorr" så är det bebisen man har känt, jag vet inte om det är så men jag hoppas det. Vi ska på ultraljud på måndag och jag håller tummarna för att allt ser okej ut då.

 

Du är så fin vännen! Och jag tycker definitivt att det är en bebismage du har och inte en "oj vad maten på Island var god-mage".
Det kan definitivt vara bebisen du känner. Mina första förnimmelser var just som gaser i magen, sen blev det lite mer som en fisk som sprattlar till eller som fjärilsvingar som kittlar på insidan. Och innan man vet ordet av så får man sig en riktig känga. Håller tummarna för att allt ser bra ut på måndag, men varför skulle det inte det? Kram

Jag tror att du kommer att känna nånting snart, jag va runt v 18 tror jag när jag kände första gången. Mysigt!
Och jag håller med Anna, det är en bebismage!