Idag är det 7 månader sen Wilma bestämde sig för att komma ut till oss. Nu känns hon som en stor tjej som man kan busa med, hon är fortfarande inte överförtjust i mat men gröt älskar hon!

Hon ålar sig bakåt för det mesta men ibland går det även sakta framåt. Hon sitter riktigt bra, det är bara när hon skrattar riktigt mycket som hon faller åt sidan eller bakåt.

Pincettgreppet fungerar bra när hon äter små majskroksbitar. och hon provar ofta och gärna sitt röstomfång med stark volym. Hon älskar sångstunder (vi går oftast på Pinglan eller till stadsbiblioteket) och om hon får stå upp så "dansar" hon. Hjulen på bussen, Wilma är här (välkomstsången på Pinglan) och sången om grodan är de som gillas bäst just nu.

Mamma är favoriten, hon är riktigt mammig sen drygt en månad tillbaka och jag hoppas att det ger med sig snart. Om hon är utsövd, nybytt och nyäten eller om jag inte är hemma så går det bra med pappa eller barnvakterna.

Eftersom både jag och H sjunger i kör så har hon barnvakt en kväll i veckan och det har gått jättebra hittills. När vi är i Skåne så är hennes storasyster barnvakt om vi ska iväg och trots att de inte ses så ofta så har det gått bra.

 

Sömnen har börjat stabilisera sig och nu somnar hon vid 20.30-21.00-tiden och sover till ca 09.00 med en amning vid 06.00. Jätteskönt för mig som verkligen får bra med sömn när hon sköter sig så bra. Dessutom får jag och H några timmar för oss själva på kvällen innan vi går och lägger oss.

Tänder är något som har varit på gång ett tag, hon stoppar allt i munnen och tuggar järnet, hon dregglar och tungan far runt. Igår tyckte jag och Malin att det var något litet vitt där (det är inte lätt att se för hon vill inte visa frivilligt) och när jag idag stoppade in fingret och kände efter så kände jag taggar från den högra framtanden i nerekäken.