Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft

Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara

Av: Jessica Marie Nilsson

Den här dikten läste Håkan på Wilmas dop. Jag blev så rörd när han läste den och jag tycker så mycket om den. Bilden ovan är en av mina favoriter och en förstoring av den finns nu på Wilmas rum.